Systematisk bevarandeplanering för maximerad natur- och kulturvårds­nytta

I skogsvårdslagen är produktion och miljö likställda, men måluppfyllelsen för den senare är svag då inga tydliga riktlinjer eller verktyg för den hänsyn som tas har utvecklats. Här är därför syftet att på ett innovativt sätt ut­veckla ett verktyg för systematisk bevarandeplanering som värnar skogens biologiska- och kulturhistoriska värden samtidigt som skogsägares intressen tillvaratas.

I mitten av 1900-talet intensifierades skogsbruket i Sverige, vilket inverkade negativt på natur och miljö. I dagens skogsvårdslag är därför produktionsmålet och miljömålet jämställda varandra. Rent praktiskt innebär det att hänsyn, exempelvis i form av att spara trädgrupper eller att skydda kulturvärden och känsliga biotoper, måste tas vid skogsbruks­åtgärder. Till det krävs för certifiering enligt FSC och PEFC att minst 5 % av den produktiva skogsmarken måste sättas av frivilligt. Det grundläggande syftet med dessa åtgärder är att dom ska fungera som "livbåtar" för arter och processer över till nästa skogsgeneration, samt att dom ska öka variationen i, och kontakten mellan, skogsområden.

Var i landskapet en viss typ av hänsyn eller en frivillig avsättning är bäst lämpad bestäms nästan uteslutande godtyckligt och i avsaknad av ekologiskt perspektiv. Godtyckligheten riskerar leda till att den förväntade positiva effekten på naturmiljön till stor del går förlorad. Det här projektet ska därför utveckla systematiska bevarandeplaner för resurseffektiv och resultatorienterad förvaltning av natur- och kulturvärden i svensk skogsmark. Systematiska bevarandeplaner utvecklas med hjälp av Zonation - ett innovativt simuleringsverktyg som rumsligt rankar och identifierar områden av högst prioritet för en viss hänsyn utifrån ekologiska (ex. artrikedom, habitatstorlek), kulturhistoriska (ex. markhistorik) och produk­tions­baserade faktorer (ex. virkeskvalitet, bonitet). Metoden ger skogsägare riktlinjer så att rätt hänsyn kan tas i de områden och på de skalor där effekten sannolikt är störst, samtidigt som skogsägarnas egna intressen värnas.