Juristens och psykolog­ens råd: Prata om genera­tions­­skiftet i god tid

Generationsskifte av skogsfastigheter sker ofta sent i livet eller genom arv när ägaren har avlidit. För skogsägare som vill planera för generations­skiftet finns saker att tänka på som kan under­lätta för dem som berörs. Vi bad psykologen Lisen Kebbe och juristen Ann-Louise Schagerström ge sina råd.

Ett generationsskifte är ofta komplicerat och innefattar skogliga, ekonomiska, skatterättsliga och mjuka frågor. Det kräver expertkunskap på en mängd olika områden och inte minst inom skatterätten finns det många snubbeltrådar.

Juristen Ann-Louise Schagerström och psykologen Lisen Kebbe har båda lång erfarenhet av att hjälpa till med generationsskiften i de gröna näringarna. Ann-Louise Schagerström tror att det finns flera anledningar till att många skogsägare väntar länge med generationsskiftet. En är att ”70 är det nya 50”, en annan att det går att köpa förvaltningstjänster som tar hand om både skogen och ekonomin. Hon ser vissa risker med att vänta alltför länge.

– Då kan annat ha hunnit bli viktigare för den eller de som skulle kunna ta över. De kan ha skaffat sig egna fastigheter och familjen kan ha andra önskemål. Det händer också att ägaren hinner bli dement och att det inte upptäcks i tid. Finns det då ingen framtidsfullmakt (se faktaruta längst ned) blir det problem och ett generationsskifte som påbörjats kommer inte att kunna genomföras under ägarens livstid, säger hon och fortsätter:

– Man ska också vara medveten om att det vid överlåtelse genom arv blir som det blir och inte som man önskar.

Samtalet nyckeln till ett bra generationsskifte

Lisen Kebbe ser psykologiska skäl till att många skogsägare väntar med att ta upp frågan om generationsskiftet.

– Ett skäl är att familjerelationer ofta är känsliga. Många frågar sig om barnen kommer att bli ovänner – pengar väcker ju ofta känslor – och hur man ska kunna göra det rättvist.

Hon menar att det ofta går att genomföra generations­skiftet så att det till och med stärker familjerelationerna. Det goda samtalet är nyckeln.

– Det är viktigt att alla de närmast berörda samlas eftersom gården, fastigheten eller företaget ofta är en del av allas identitet och alla vill att det ska bli bra. Om man får känna sig delaktig och lyssnad på så kan samtalen bli starka upplevelser. Att komma fram till en lösning som alla kan vara nöjda med är självklart inte alltid lätt. Det är bra att låta det ta tid, tycker Lisen Kebbe.

– Ha inte för bråttom och tro inte att ni ska kunna fatta beslut första gången ni ses. Ibland kan det ta flera år att hitta rätt lösning. Men får man i gång samtalet kan man hitta lösningar i de allra flesta fall, säger Lisen Kebbe.

Intervjuar varje familjemedlem enskilt

Hon brukar själv jobba enligt en strukturerad metodik vid generationsskiften.

– Jag samlar familjen och ber dem gå igenom företaget tillsammans. Alla får sedan formulera frågor inom områden de tycker är viktiga att prata om. Genom att alla berörda bidrar finns stor chans att de känsliga frågorna också kommer med, säger hon.

Lisen Kebbe sammanställer alla frågor i en intervjuguide med vilken hon intervjuar varje familjemedlem. De individuella svaren dokumenteras och de som har intervjuats får läsa igenom sina svar och ta bort sådant som eventuellt inte känns bra. Därefter läser alla varandras svar och sedan träffas familjen igen.

– Det brukar ge möjlighet till ”förstorat lyssnande”. I det dagliga livet tror man ofta att man vet hur alla andra tänker och känner, vilket naturligtvis inte är sant. På det här sättet får man i lugn och ro ta del av alla familjemedlemmars tankar vilket skapar möjlighet för förståelse och dialog där man påverkar varandra. När man samlas nästa gång kan man bättre lyssna på varandra och komma vidare i sin skiftesprocess.

Möter ofta starka viljor och åsikter

Ann-Louise Schagerström möter i sin roll som jurist ofta starka viljor och åsikter i familjer som ska göra generationsskifte.

– Ibland kommer kanske inte givarens verkliga åsikt fram och därför föredrar jag ibland att först prata med givaren på egen hand. Därefter är det bra att ta in de andra som är berörda. Inledningsvis skulle jag välja att bara ta med barnen i diskussionen om generationsskiftet och inte deras respektive – de kan vara med vid ett senare tillfälle, säger hon.

Lisen Kebbe menar å andra sidan att syskonens partner kan vara en viktig tillgång i processen.

– När de respektive är med kan de ställa obekväma frågor som är tabun i en familj och på så sätt öppna diskussionen, säger hon.

Väl framme vid en lösning behöver alla få sätta sig in i ekonomin understryker Ann-Louise Schagerström.

– Det är viktigt att alla, inklusive den som är partner till den nya ägaren, förstår beräkningar och ekonomiska kalkyler. De skatteregler som finns och avser enskild näringsverksamhet är komplicerade och reglerar skillnaden mellan den privata delen och näringsverksamheten.

Det är därför bra om familjemedlemmar som känner sig osäkra på ekonomi kan få ett enskilt möte med rådgivarna för att gå igenom beräkningar och kalkyler, säger hon.

Viktigt att kompensera överlåtaren

Överlåtarens framtida ekonomi är också en viktig fråga. Om pensionen inte är så hög bör man se till att överlåtaren kompenseras ekonomiskt. Det kan till exempel ske genom kontanter, att förbehålla överlåtaren en avverkningsrätt eller ge möjlighet att bo kvar på gården till låg kostnad. Det är viktigt att dessa förhållanden regleras i avtal.

– Fråga dig hur mycket du behöver i månaden för att leva ett drägligt liv om du räknar med att leva X år till. Fundera igenom om det finns lån som måste lösas för att generationsskiftet ska kunna genomföras och ta med det i beräkningen, säger Ann-Louise Schagerström.

Lisen Kebbe tar upp frågan om samägande – en underskattad möjlighet, enligt henne.

– Jag har irriterat mig mycket på att man som rådgivare ofta inte rekommenderar syskon att ta över tillsammans. Man verkar förutsätta att det ska bli osämja, men folk äger ju andra saker tillsammans, säger hon.

Ann-Louise Schagerström håller delvis med.

– Det finns många exempel med flera delägare och där alla verkar för att kunna behålla fastigheten. Men det finns också fall med osämja. Om man vill samäga bör delägarna dra upp riktlinjer innan och skriva avtal om vad som ska gälla avseende samägandet av fastigheten.

– Och det är viktigt att vara medveten om att om fler än två samäger en jordbruksfastighet så kan vem som helst av delägarna begära att fastigheten säljs på offentlig auktion. Lagen* är tvingande och kan inte avtalas bort, tillägger hon.

Text: Malin von Essen

*Lag (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter